Inger Andersson

Flickan och mamman

Flickan huset gatan ljuset. Flickans lilla hand. Trubbighetens ton. Parkens alla blad.

Kom Kom vi springer nu vi springer nedför backen. Kom du vi springer nu med fyra hål i nacken.

Förvandlingen förändringen ett utdraget adjö. Atollerna kan lösas nu och skingras sjunka dö.

En kryssled borde stakas ut ett simmande ta vid. En ände på det slut du ser ska fyllas med ny tid.

Men frusenhet en tomhet är vid middagssolen vit och obeveklig tidens gång som mullrar med sin nit.

Men flikar ut och ljumt sig fröar silverpilens hår. Ett nät med maskor kastas ut och trasslar i ditt spår.

Ett ljudande ett fallande kajutan är min mage. Det blåser hårt vi driver nu i vinterljusets hage.

Ett träd ett stort vi inte vet är utanför och skämmer. En sopstation i stadens kant som tippar med ett jämmer.

Och far med handen upp och ned i ärmen med min hand. Den trevar runt den letar dig vid Bottenvikens rand.

Allt brinner nu men rinner vått som hållplatsvinterns tö. Jag värjer mig mot snart förbi min mors goodbye adjö.

En dag är lång nu oroligt du vaknar gnyr ny dos. Sen ser du upp – Vad vill du mig? en mammas ris och ros.

Dag ut dag in vid sängen här din ungflicksnacke klippt. Vi turas om minns hand hej då din hand rakt upp ur vitt.

Du flimrar rosslar kvarnhjul andas vrider skrapar på. Ett spräckta krus att vidga fall isär och bara gå.

Och ber dig släppa taget du har sprungit utan slut. Vi klarar oss släpp tid släpp tag gå bort längs väg gå ut.

Sen doftsektion citron och regn ett flimrande en lista. Ett hål i stundens paralys jag provar Buena Vista.

Blir hungrig hämta filmjölk måste hämta tallrik fil. Men cornflakes knastrar trotsigt här som fel med ljud av liv.

Den tid det tar vi samlar oss och kvarnhjul högre sen. Min hand din arm i ärm i vitt är varm är ännu än.

Det tunnas ut du saktar ner ett viktlöst flyter nu. Ett andas in ett andas ut din blick försvinner Du.

Hur ska det kunna sluta med sitt pumpande i mig. Det starka hjärtat sluta slå bekymrade du dig.

Som baklänges förlossad att du drog dig långsamt ur. Det tunga löstes lättade en viljehandling hur.

Du kunde det du gjorde det du tog dig ur din kropp. Två kvarnhjul och ett hjärta slog du andades till stopp.

Jag sluter öga stelnat ljus och inte mer pupill. En sista andning blåser ut blir rädd och hoppar till.

Men mamma! skrämd jag ropar dig men du är inte kvar. Ett sista rop blir hängande och bullrar utan svar.

Vill stoppa om vill hinna med så lång tid gått i stå. Vill sitta kvar vill stanna still kan inte lämna gå.

Men de vill ut vill bort vill hem från stunden slippa ut. En sitter kvar en ligger still nytt täcke väljs till slut.

En ensamhet hur ska det bli när cirkeln spräckts itu. Hur orka vara mamma mer hur kunna utan Du.

Nu vilar bara skalet av din människa i rummet. Men sitter där vill akta kropp med allt som är försvunnet.

Och tanterna som jobbar natt ser till mig de är samma. De klappar om de tar om hand i rummet med en mamma.

Sen nästa dag gå dit igen med blåa anemon. Men ingen ger sig fram att se vi står där trampar tå.

En liten kropp en samisk ton och håret kammat fel. Det etsar blick att annan nu långt från min mamma mer.

Går fram och ser ditt halsband som är lossat tagits från. Och lägger på din bröstkorg blad till vila anemon.

Har färdats länge eget vatten sedan i den skutan. Föräldralös är löst ifrån men kanske mer av utan.

Flickan huset gatan ljuset. Flickans lilla hand. Trubbighetens ton. Parkens alla blad.

Håller med ena handen upp den ganska stora behållaren. Skrapar med den andra handen insidans
kanter med en lång, lite grov, gammaldags bordskniv. Strösocker faller ut. Bildar en liten hög på bordet.
Allt nästan renskrapat nu från inuti burken. Slut. Nästan slut på socker.

Den bruna hästen har drabbats av samma sjuka som den andra. Den ligger vid ingången till lungan.
Ser den inplacerad i ett rutnät uppifrån som på en flygbild. Den bruna hästen är placerad precis vid
det högra bronkträdets rot.

Johanna Schartau P – som personlig, men inte privat
Anja Olofgörs Mina göranden växer in i min kropp
Ulrika Lublin Bryggan och F