Några dockor ligger på ett ljust lila tyg. Docka ett stirrar med blå ögon på något utanför bild, snett till vänster. Docka två i ettans skugga stirrar med blå ögon ut ur bild, uppåt, mot vänster. Docka tre möter fotografens blick, tittar med mörka ögon rakt in i kameran. Docka fyra, upprepning av docka ett. Docka fem tittar mot kameran utan att fästa blicken.

Ett vitt trådigt genomskinligt hölje täcker dockorna och förskräcker vissa. Docka ett, två och fem, munnar som ropar på någon. Docka tre fortsätter som förut. Docka fyra är en efterapare och ropar som ettan, utan egen åsikt.

avbrott

                           avbrott

av brott

                                                   va  av      avbrott

av brott är ljuset av

va

docka ett av, två av, tre av, fyra av, fem av    av med ljuset

      b e t r y g g a r e i höljet

av brott  avbrott

reservaggregatet
på

Ljuset åter och nu måste jag ta till orda och beskriva för ovetande hur orättvist ljuset faller, för de ovetande som ser men inte ser. Allt ljus på ettan och fyran, men inte mycket på dem heller egentligen. Deras hjässor och kinder är belysta, de fick det ljus som fanns. Ransonen var liten, de fick allt. (Nja, stänkte det en smula på femman)

Scenanvisning.

Andra akten, första scenen.

Efter explosionen. Fem dockor ligger utspridda på tunt genomskinligt tyg, alla nära varandra, inom en yta på fyrtio gånger fyrtio. Alla med huvudet åt samma håll. Alla har öppna ögon, tittar åt olika håll. Ingen kontakt mellan dem. Lampa 4-9 belyser dockorna med rosa sken samtidigt som rök pumpas ut över dem från läge 1 och 2, lägsta positionen.

• Hallå, är det någon där?
• Jag är här.
• Vem är det som svarar?
• Jag vet inte, jag vet inte vem jag är.
• Jag är också här, kan ni höra mig? Vänd era huvuden mot mig, lyssna, hitåt, här är jag, hallå. Ser ni mig?
• Jag försöker, men jag ser bara svagt, jag känner inte igen dig, är det du?
• Jag vet inte om det är jag.
• Vad betyder jag egentligen?
• Jag var jag, men jag vet inte om jag är jag.
• Jag är förvirrad.
• Sträck ut din hand och försök nå mig så jag får veta om jag är jag.
• Alla som är här, ropa hallå på en gång, jag måste få veta om ni är här.
• Hallåhallåhallåhallåhallå lålålålålå hallå!

Därefter (tystnad). Bakom förhörsspegeln betraktar tre personer det som sker.

Margareta Nordin (f. 1953), Stockholm är pensionär som fortfarande arbetar i skolan, och är specialpedagog på gymnasiet. Hon har gått flera skrivarkurser och går just nu en kurs i att skriva poesi på Skrivarakademin i Stockholm. I 2022 var hon med på Kulturhuset fotoutställning “Fria Fotografers Filial” med en samling bilder+text.