Vad är en ekfras? Traditionellt sett har det inneburit att i text gestalta ett annat verk, som exempelvis en vas, sköld eller tavla. Ekfrasen skiljer inte på beskrivning och tolkning och är till sin natur partisk, ideologisk och känslosam eftersom det handlar om att förmedla en personlig tolkning. Ekfrasen kan därmed fyllas av överdrifter och retoriska inslag – allt för att levandegöra ett annat verk.

I Ekfrasen möts bild och text i poesi, dialog och essä. Skribenterna förhåller sig fritt till bildkonst, politiska dokument, skärmens lockelse och nyheternas logik. Marit Johanne Pettersen kopplar samman ekfrasen med essän och kritiken och skriver om ekfrasens tilltal.

Med i numret har vi också deltagare från studiecirkeln “Poesins bilder”. Studiecirkelledare Minus Miele reflekterar över studiecirkeln som form för lärande och ekfrasens historia. Hos Margareta Nordin möts text och bild när en grupp dockor går från passiva till aktiva. Poesi, dialog och prosa undersöker gemensamt blick och ljus; för vem är det som talar? Kia Kinnunen närmar sig genom ekfrasen ondskan och krigets realitet, medan Johan Richter undersöker poesins rumslighet och nyheternas glans. 

Datorskärmarna och tv-rutorna återkommer även hos Frida Bergström som i sina dikter berör uppmärksamhet och mediernas inverkan på jaget. Nora Wurtzel vänder sig istället mot bildkonsten med avundsjukan som riktmärke. 

Sara Berg och Klara Meijer undersöker ett politiskt dokument med överstrykningspoesi. Genom strykningar i Slottsavtalet framträder orden på nya sätt; bisarra, tomma, råa, närmare avsikt eller dikt?

Vi hoppas att bidragen i detta nummer kan vara en spegel du kan känna igen dig i, men också ett fönster att blicka ut genom mot något annat. Vår förhoppning är att bidragen både utmanar och triggar nya impulser, men även öppnar och engagerar.

Redaktion för Ekfrasen: Sara Berg, Frida Bergström, Klara Meijer, Marit Johanne Pettersen och Nora Wurtzel