Handen

Raketen har precis missat skyttegraven.
Bara röjt upp jord 
som regnar ner 
över de ihopkurade soldaterna i graven.

Handen
lyser vit 
av drönarens kalla ljus.

Den rör sig, 
tafatt, 
på kanten till skyttegraven.

Som att den vill få fäste.
Hitta ett sätt att ta sig ur graven.

Vi 
vet
att soldaterna lever.

De är frusna.
Som sengångarnas rörelser
är deras rörelser.

Vi vet inte
deras öde.

Vi vet inte vilka de är.
De har en uppgift.
Som blir dem övermäktig.

Slutet

Kroppen
sätts i rullning
av en spark,
en putt.

Håret
samlat 
i en hästsvans.

Händerna 
bundna 
bakom ryggen.

Den rullar
likt en livlös sten.
Snabbare ju närmare botten den kommer, 
ner i den av grävskopor grävda gropen. 

Sällar sig till de andra,
lägger sig tillrätta. 

Väntar
på den täckande jorden.

Kia Kinnunen, (f.1964) ux-copy, skribent. Hon har kandidatexamen i psykologi vid Stockholms universitet, även studerat journalistik på JMK.